Resumé 2018 - del två | Lina Sjöberg
linasjoberg

Lina Sjöberg

Annons

Resumé 2018 – del två

Då kör vi igång med att summera andra och sista halvan av år 2018.

Som jag skrev tidigare. Man tror inte att det har hänt så mycket under året men när man väl börjar bläddra igenom allting och läsa så inser man vad sjukt året varit och vad som hänt.

Jag blev mer och mer gravid men jobbade på. Det var tungt och idag funderar jag på hur jag klarade av det. Men när jag pratade med Dennis här om dagen så sa han att det var många gånger som jag kunde brutit ihop och så är det nog om jag tänker efter. Bilden nedan visar dagen då jag firade in att vecka 38 var kommen med ett pass i ladugården.

Klådan över kroppen blev värre och värre. Man misstänkte hepatos men efter provtagning så var inte det fallet, utan en jäkla graviditetsklåda. Den var extrem. Vaknade med blod i sängen efter att ha kliat sönder ben, fötter och mage. Sov knappt om nätterna. Inget klådstillande funkade trots högsta dos. Iskalla duschar och iskalla vetekuddar var mina bästa vänner som gjorde det lite bättre för någon minut. Det var sjukt.

Ärren över ben och resterande lite överallt får jag leva med, men what to do liksom? Har fått det finaste man kan få så ärren är ett minne om vad för fin skatt jag burit på under 9 månaders tid.

Vi fick massvis med regn under en period, dock kanske lite för sent. Men vi tackade extremt mycket för det vi fick. Helsäden tog massvis med stryk och blev inte som vi hade tänkt. Förutom helsäden så var andra och tredje skörden mycket mindre än vad vi normalt brukar få in. Så det hela har slutat med att vi fått köpa in en del balar åt sinkorna och dräktiga kvigorna så att dom ska klara sig. Vi har även fått räkna exakt på hur många kor vi kan ha mjölkande för att fodret ska räcka och vi ska kunna ta oss i mål inför kommande skörd som tas in.

I slutet av augusti skiftade vädret om helt. Från stekhett till regn och rusk. Helt sjukt egentligen. Men vi tackade och tog emot detta med glädje. För vilken hemsk sommar vi hade haft. Många frågar mig dessutom hur jobbigt det var som gravid, men jag måste säga att det gick bra endå. Var inte sådär jätte hemskt som många tror. Eller så är jag härdad kanske ? Jag är van att jobba oavsett om det är 30 plus eller 30 minus.  Nedan ser ni sista magbilden dagen innan jag fick Ida till världen.

Min fina fina älskade farmor gick bort efter år utav kämpande emot cancer. Till slut gav kroppen upp och hon somnade i sin egen säng hemma. På natten vaknade jag utav att hon stod bredvid min säng. Hon ville säkerligen säga hejdå och säga att hon kommer vara vid våran sida endå. Det tråkigaste var att hon aldrig hann träffa Ida. Men Ida har fått tagit hennes namn som andranamn, Birgitta. Så jag saknar henne. Det gör fortfarande ont. Saknaden kommer nog aldrig at gå över, eller nej det kommer den inte.

21 september blev jag igångsatt på grund utav klådan som gjorde mig galen. När jag blev inlagd sa barnmorskan som skulle gå av sitt skift att “Du får räkna med att du inte får ungen förrän tidigast imorgon eftermiddag eller kväll.” Men tji fick hon för när jag väl kommit igång så tog den 3,5 intensiva timmar innan lillan kom till världen. Undrar om hon blev  chockad när hon gick på nästa pass?

Det blev en turbulent tid framför oss och med handen på hjärtat tog det ca 2,5 månader innan jag verkligen kände att jag älskar denna lilla unge mer än livet. Allting tog tid innan det växte fram. Vi kämpade på med gaser i magen och hon  kunde skrika i timmar. Ingenting hjälpte, det var bara att rida ut stormen. Sen över en natt vände det. Helt galet hur snabbt det gick. Jag åkte på en så kallad förlossningsdepression sa dom, men det var mitt bipolära som spökade. Med korrigering utav medicinen och antidepressiva så löste det sig succesivt och jag började må bra igen.

Blev omtumlande med att helt plötsligt vara så låst och denna stora omställning att ta hand om en liten mini. Blev nedstämd över detta med. Vågade mig inte ut bland folk för var rädd att hon skulle skrika hysteriskt på grund av magen som krånglade. Men efter 2 månader så började jag att köra igång med att mjölka på helgerna medan dennis tog hand om henne. Vilken befrielse att bara få vara och mysa med korna.

Fick för mig att färga håret i en kombo av lila och rosa igen. Och efter det blå lila. Sen saknade jag mitt regnbågsfärgade hår så skulle till att bleka det hemma. Blev skit. Och ännu mer skit. Slängde i rött.

Hann nästan med att panela om hela huset som skulle ha gjorts för ett x antal år sedan egentligen.

Jokk blev bästa kompis med Ida. Släppte henne inte med blicken första tiden.

Ida började följa med mig till ladugården och sova i vagnen medan jag mjölkade kor. Så guld! Så längtat!

Firade Ida första jul och den julen blev inte precis som man tänkt sig i skallen. Läs mer om den HÄR!

Min fina vän Joel kom förbi och ida fick äntligen träffa sin gudfar. Den här killen alltså, det är tack vara honom jag många gånger överlevt. Vet inte hur många gånger jag ringt gråtandes över killar, ångesten efter fuckade fyllor, när man ställt till det och behövde råd, eller bara för att snacka skit. Har alltid funnits där oavsett.

Nu när jag dragit igenom en hel resumé för år 2018, så hoppas jag innerligt att allting kommer lösa sig detta år med mycket och att det blir betydligt mycket bättre. Som tex balans med de olika väderlekarna så att vi får in ett kick-as foder åt korna!

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
linasjoberg

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons
stats